Högförräderi

"Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år."

Översatt till medelklassvenska betyder ordalydelsen i 19 kapitlet 1 § brottsbalken att det råder förbud mot alla former av handlingar och gärningar som utförs i syfte att äventyra eller hota rikets stabilitet och välmående. Härmed inkluderas gärningar som utförs med målsättningen att skapa för annan makt, ideologi eller religion inflytande i samhället på bekostnad av staten Sveriges legitimitet, statsskick, parlamentariska ordning, lagstiftning, militära suveränitet, landgränser, religionsfrihet och folk.

Vi är nära nu.

Högförräderi har länge med förtjusning använts av en begränsad skara extremister på absoluta högerflanken - nynazister om man så vill - för att beskriva det svek politiker beskylls för att ha begått för att skapa ett mångkulturellt samhälle och ställa dörrarna på vid gavel till invällare, berikare och MENA-folk.

Dessa begrepp är inte den goda svenska medelklassens. Än. Men i takt med att postmodernistisk extremvänster relativiserar gärningar som i normalt funtade demokratier definieras som folkrättsbrott, slätar över de massmord som sker i islamismens namn, och samtidigt kräver att medelklassen ska stå för fiolerna när dessa vanvettingar kommer hem för att vila upp sig från sina slaktarsafarin och samtidigt ska belönas med jobb, försörjning och bostäder på våra barns bekostnad, då brinner det till i våra proppskåp ordentligt.

Det är läge att pudla nu för Stockholm stads strategi mot våldsbejakande extremism. Ansvarigt kommunalråd gör ett halvdant försök att reparera skadan genom att knåpa ihop ett försvarstal som inte med ett ord nämner det som fått medelklassen att gå bananas: Efterbehandlingen av återvändande terrorister. Inte heller låtsas hon om att socialtjänsten har en skyldighet att agera om misstanke om folkrättsbrott begåtts genom att vända sig till rättsvårdande myndigheter. Översatt till medelklassvenska: I det här fallen, Säpo.

Istället börjar nu de postmoderna prata om vikten av att människor hoppar av och att stötta dessa likt vi stöttar KRIS. Att de inte sugs in från början. Man blandar och ger efter tycke och smak för att vara en god medborgare. För att detta resonemang ska vara hållbart, måste debattörerna samtidigt förtränga att de bestialiska gärningarna redan är begångna. Man måste bortse från allas likhet inför lagen, de humanistiska principer om icke-våld vårt samhälle vilar på och man måste bortse från religiösa gruppers bärkraft som gällande extrem islamism är en dynamit i storleksordning med Hiroshimabomben om den inte stoppas resolut.

Vidare måste man tala om för den anständiga medelklassen att den har fel och är tyckare. Då, och först då kan dessa återta samhällsdebatten och problemformuleringen att det är synd om dem som skär halsen om småbarn.


Men notera detta: Medelklassen accepterar inte detta och ser denna ordning som att vanvettsdoktrinen förstärks. Vi som bygger samhället med arbete, tid, skattepengar och rättviseprinciper som ledstjärna, för oss är dylikt resonemang och dylik stöld av våra insatser för landet allt mer att betrakta som högförräderi.

Om oss

Vi går till jobbet varje dag. 

Vi tar hand om våra barn.
Vi betalar in skatt till vård, skola och omsorg.
Vi betalar också för dem som av olika anledningar inte kan försörja sig.
Vi gör det, fast vi vet att många kan försörja sig men avstår.
Vi pratar inte högt om dessa men vi ser.
Vi har länge förväntat oss att de skattepengar vi betalar ska ge oss välfärd.
Vi har härom tappat hoppet.
Vi inser att välfärden är något vi ger till andra.
Vi är stressade, har ont om tid men levererar alltid - både i hemmen och på jobbet.
Vi är de som många hackar på.
Vi är fredliga.
Vi tror inte på någon gud men måste ändå med våra skattemedel stödja de av er som gör.
Vi ser att ett av det största hotet mot samhället är religiös fanatism.
Vi ser att ett annat hot är  misslyckad integration  under svår ekonomisk belastning.
Vi ser välfärdsstaten sakta falla samman.
Vi kallas därför vardagsrasister.
Vi röstar S, M, FP, KD.
Vi har tidigare röstat MP.
Vi har börjat snegla på SD.
Vi avser demokrati, mänskliga rättigheter och tolerans när vi definierar västliga värden.
Vi är därför stora motståndare till postmodernism och kulturrelativism.

Vi kräver att religionen tillämpas privat.
Vi är beresta, belästa, akademiker och praktiker.
Vi jobbar inom näringslivet, inom offentlig sektor eller har egna företag som staten tar ifrån oss våra inkomster på.
Vi är kunniga inom om ekonomisk teori, dess möjligheter och effekter.
Vi kan vår historia.
Vi är uppdaterade i statsvetenskap.
Vi bekänner oss till doktrinen att politik är att vilja och ekonomi är att välja.
Vi är inte rika.
Vi är Sverige.

Men nu är det dags för oss att slåss för det vi tror på. Med det enda vapnet vi vill ta till.

Pennan.